en livsfärd..

saknaden är stor!
Jag kommer ihåg våra glada kvällar och sena nätter när vi pratade om allt, familj, vänner, barndom & framtid.
Du såg allt som ett ljus och även det onda & fiender var din vän.
Du ville aldrig tycka illa om en människa.
Du ville aldrig vara den killen med massa pengar snygga brudar omkring dig eller en massa märkes kläder.
Du ville vara framgångsrik på kärlek och respekt.
Att hålla dig i handen var en trygg känsla.

det finns så många gifter i världen och det va ett stark gift som tog dig ifrån oss.
Men jag vet att du ville men orken fanns inte riktigt där..
Vila i frid min vän!

Tillbaka till verkligheten..

Nu sitter jag i Strömbäck igen och bloggar.
jag lyssnar på nostaligisk musik och lutar mig tillbaka, blundar och tänker..

long way to happy!

suck..

jag blir så jävla förbannad, hela världen bara rasar.
Och inte orkar man klättra upp, hela tiden det finns inget som är bra.
Man ska visst inte klaga men va fan, om man inte känner sig trygg när saker ich ting händer så klart man inte mår bra.
Och om man flyr hela tiden får man ingen lugn och ro vad fan är det?
Jag bryr mig inte om mig själv, jag bryr mig om mina vänner.
och jag blir så jävla ledsen.

nu är det nog iaf så att jag kommer flytta hem till Skara och hoppa av Strömbäck.

smack.

äntligen hemma i skara!
jag har fortfarande inte fattat..
Det är så himla skönt att vara hemma och ta det lugnt.. inte hålla koll på ett skit och bara göra det man vill göra.

saknaden är stor.